Den som påstod att Facebook bara var en bubbla, har nog fått fundera om både en och två gånger. Till en början var det väl egentligen inget speciellt. Det kändes som en helt vanlig community som man efter ett par månader skulle tröttna på och till slut söka sig till någon annan sajt istället. Men ack så fel man hade.

Sanningen är den att underhållningsvärdet på Facebook eskalerar, dag för dag. Nu har "ansiktsboken" nått oanade höjder, underhållningsmässigt. Intriger, konflikter och allt vad det kan vara, det hittar man ju här. Den ena öppnar käften och den andra svarar, sedan blir det bättre allt eftersom då flera lägger sig i och vill ha några ord med i leken. Sen när man som utomstående skummar igenom alla kloka och väl valda ord, så blir man lite blygsamt tillfredställd och oförskämt pigg i själen.

Allt man behöver finns på Facebook. Löjligt, men så illa är det.

Ibland kan det vara till ens fördel att tänka ett steg längre. Ingen är perfekt. Ingen gör allting helt rätt. Alla gör misstag. Men någonstans lär man ändå sätta sina begränsningar.

Jag vet hur det känns att vara riktigt, riktigt förälskad i någon. Jag vet hur det känns när man når sitt klimax i att vara lycklig. Jag vet hur det känns att bli lämnad. Dumpad. Förrådd. Men jag kan inte förstå, inte ens i min vildaste fantasi, hur det känns att bli brädad utav någon med samma kött och blod. Åtminstone delvis detsamma.

Ibland har jag svårt att förstå hur människor tänker i vissa situationer. Vilka nivåer mänskligheten har nått. Vissa tänker ju inte efter ens. Man bryr sig inte om andra människors känslor. Det är ett själviskt tunnelseende i den grad att man själv blir illamående. Det är som att sparka på den som redan ligger ner. Det är ett hån. Det är ett terrorattentat mot ett mänskligt hjärta. Det är ett oförlåtligt förräderi, från ditt och dennes håll. 

Du kan omöjligt förtjäna detta!

Har precis kollat på VM finalen i hockey. Sverige förlorade klart. Besvikelsen är givetvis infernalisk - men samtidigt så är jag oerhört stolt över att vara svensk. Det är åtta spelare i den svenska truppen som är två eller tre år yngre än mig och jag är bara 23 år gammal. Det är galet imponerande. Hade det blivit guld så hade det varit för bra för att vara sant.

Tack för ett trevligt mästerskap och jag ser fram emot fortsättningen för det "nya" landslaget.

Det finns saker som jag helt enkelt inte kan låta bli att beundra. Ta till exempel alla unga, talangfulla sångerskor eller sångare som kämpar sig upp mot toppen genom att publicera sina stämmor på Youtube. Jag hittade min absoluta favorit ikväll: Christina Grimmie!

Lyssna bara på detta!!!

Puhh!! Idag har det sannerligen varit en infernalisk värmebölja. Men det är väl antagligen dumt att klaga. Man får helt enkelt anpassa sig till sommarnöjet och sola sin urblekta sydstatskropp. Orkade ungefär 20 minuter i solen, sen så blev det både för varmt och för tråkigt för att fortsätta solandet. Men man märker i alla fall att sommaren äntligen har kommit till Dalarna. Ser fram emot en kanonsommar med jobb, vänner, alkohol och massviiiis med sol!

Godnatt! :)

Känner mig så oerhört korkad. Somnade i soffan runt halv åtta någon gång och vaknade för 40 minuter sedan. Med andra ord så lär väl inte jag kunna sova något inatt. Får väl helt enkelt ta en rajd genom nattens timmar i sömnlöshetens tecken. Spännande!

Detta avslutar dock en helt okej helg. Orkar inte skriva mer denna gång!

G´natt!

Det händer att livet känns värdelöst. Att man ibland önskar att saker och ting såg annorlunda ut. Bättre. Men ibland så kan livet inte bli bättre.

Det finns en rad olika anledningar till varför ens liv suger. Det finns anledningar till varför man hellre avslutar det istället för att leva vidare och tar tag i det som man bara har ett utav.
Det har funnits dagar då man helt enkelt inte orkar längre. Allt suger och är värdelöst. Man försöker glömma eländet och ler istället, men i samma veva blir man besviken och uppriven på sig själv över det falska leendet man just bjudit någon på.

Men sen så har man dagar som denna.

Det är dessa dagar man bär med sig när andra dagar känns tunga. Man vet att det vänder och att det mesta blir mycket bättre. Om inte för alltid så åtminstone för ett tag. Man kan njuta utav det man har just nu. Det blir bättre. Allt som tidigare känts jobbigt passerar förbi och gömmer sig i ett svart hål. Där stannar det tills man inte kan låta bli att gräva upp skiten igen. Men det skall man försöka låta bli. Var glad och njut av livet. Njut av det du kan förbättra. Hos dig själv och hos andra.

Godnatt.

Det här inlägget saknar rubrik. Anledningen är inte att rubriksättaren är på semester. Det är bara en dålig ursäkt. Men hellre en dålig ursäkt än ingen ursäkt alls. Sanningen är den att han lider av skrivtorka. Fantasin har runnit ut i sanden. 

Tittar ut genom fönstret och kan dystert konstatera att regnet gör sig själv påmint. Det är som att en istapp faller genom kroppen och bildar frost på insidan huden. Filten, eller täcket fyller inte dess funktion. Man fryser ändå. En varm dusch hjälper inte heller. Oavsett hur varmt du duschar så känns vattnet iskallt. En kopp kaffe kanske hjälper. Eller te. 

Jag är trött på det här.

I skrivande stund så kikar solens strålar ändå fram. Den bländar och speglar sig i vattendropparna från regnet. Nu blev det genast mycket varmare. 

Huvudvärk är förmodligen den värsta smärtan jag vet. Eller smärta och smärta, det är mer eller mindre som ett irriterande dån från insidan, ett dån som vill ut. Ett rop på hjälp från en eller flera byggnadsarbetare som slår hårt med sina hammare mot skallbenet. Det är inte smärta, utan något irriterande.

Jag hatar det.

Huvudvärken har dessutom trappats upp den senaste tiden. Något oroande. Det får mig nämligen att tänka på trafikolyckan. Då vi, ett gäng på fyra ungdomar, blev påkörda bakifrån. 

Äh, det är säkert inget. En helt vanlig huvudvärk. Något irriterande.

Herregud. Jag vet inte om man borde skratta eller gråta. Känner mig en aning stressad, men ändå väldigt lugn. Barn och nyblivna föräldrar är något av det finaste som finns. Nuförtiden verkar det vara "inne" med att skaffa barn. Alla gör det. Det spelar ingen roll om föräldrarna är unga eller alldeles för gamla, barn ska de ha i alla fall. 

Jag tycker det är rätt! Vill man ha barn så skaffar man det, så länge det känns rätt med partner man ska dela ett tredje, fjärde eller kanske till och med ett femte eller ett sjätte liv med.

Jag kommer att bli pappa någon dag. Men än så länge så avvaktar jag med det tills jag hittat just den rätta. Jag vill inte att mitt eller mina barns ska behöva genomlida en separation mellan mamma och pappa. Vill inte heller att mitt eller mina barn ska ha någon "låtsas-pappa". Ingen "låtsas-mamma" för den delen heller!

Jag är barnkär, men det får allt dröja några år innan jag själv bildar familj! Om, jag säger om, jag inte träffar den rätta idag ;)

Minns fortfarande. Förra sommaren var en utav mina bästa sommrar i livet. Så många minnen från glada dagar. Vi gjorde allt, vi gjorde inget. Vissa dagar satt vi bara där. Vi kunde ha så sjukt tråkigt men ändå ha så himla roligt. Det fanns i stort sett inte en enda lugn stund. Vi hittade på så mycket skoj, så mycket tok - och allt var så himla roligt.

Man kan inte förvänta sig att denna sommaren skall bli lika bra. Men att den kan komma att vara i närheten utav förra sommaren, det får man ändå hoppas. 

Jag minns i alla fall hur bra jag mådde. Hur lycklig jag kände mig. Och då var detta ändå den sommaren då jag hade min jobbigaste period i livet. Men det var något som hjälpte mig vidare, i sommar är det min tur att ge tillbaka!

Sommar, sommar och sol!

Jag är ute efter jobb. Har därför sökt ett antal arbeten inom flera olika områden. Sökte bland annat ett jobb inom journalistiken. Ett problem som jag upptäckte efter att jag sökt är att om jag får jobbet, så blir jag tvungen att skriva på norska!!

Er litt usikker, men burde jeg ikke klare av det da?

Jo, jag tror faktiskt att jag skulle kunna klara av det. Har även sökt jobb som personlig assisent, ett arbete som jag hellre tar om jag får chansen. Tror att det hade passat mig som handen i handsken. Det verkar roligt och det krävs ett oerhört ansvarstagande för personen man assisterar. Sånt gillar jag!

Påsk -och Valborgsfirandet är över. Vi befinner oss vid sommarens upptakt. Den eländiga vintern har passerat. Det är nu som glädjen över värmen och solen kommer tillbaka. Den glädje som sipprar genom hustaken. Den glädje som snabbt försluts och täpper igen hålen i taket när regnet kommer. Men det är när glädjen finns där som man skall passa på. Det är då man skall göra sånt man bara kan göra på sommaren. Snart är den här på riktigt, även om vi fått uppleva en strålande vårvärme under en längre tid nu.

Njut av sommaren. Den kommer bara en gång i året och varar bara några månader. 

Jag är fotbollsbiten. Det erkänner jag. Det finns inte mycket här i världen som kan reta så mycket gallfeber på mig som det som händer under en del fotbollsmatcher. Ta t ex Real Madrid - Barcelona, som spelades under veckan. Det är semifinal i Champions League, världens största turnering för klubblag. Det är Él Clasico, en match som över 500 miljoner människor världen över tittar på. Man sitter där innan match med höga förväntningar på att detta har alla förutsättningar för att bli en oförglömlig batalj, mellan två lag som både hatar och älskar varandra på samma gång.

Men vad är det vi får se?

Jo, ett lag som försvarar sig med 10 man på egen planhalva och en spelare som jagar bollen på offensiv planhalva. Vi får se ett lag som trillar bollen mellan försvararna med små försök till instick fram till mittfältare och löpande anfallare. Vi får se filmningar och röda kort.

Barcelona, varför? Ni är världens bästa klubblag. Ni behöver inte provosera, låtsas att det smärtar, tvinga domare att visa ut en spelare felaktigt. Ni kan spela fotboll och vinna på ert sätt istället.

Jag ber till övre makter om att Manchester United besegrar er i finalen. För det är Barcelona och Manchester United som möts på Wembley.

Tack

Det finns så mycket man drömmer om, som man önskar sig. Men det är sällan man får något utav det man så gärna hade haft. Tänk om man hade den bilen, det husen, den tjejen, så många barn, tänk om man vore ekonomiskt oberoende och lycklig på samma gång. Det finns så mycket man bara kan drömma om. Saker som man med all förmodan aldrig kommer att få uppleva.

Men men. Sånt är livet.

Jag lever ändå och det finns inte mycket jag är speciellt missnöjd med.

Påsken 2011 närmar sig med stormsteg. Det är utfärdat vackert och varmt väder, så man kanske bör ta tillfället i akt och tända i grillen, bjuda över lite härliga vänner, festa lite och ha sådär trevligt som bara vi kan. I vilket fall som helst så kan det knappast bli en dålig påskhelg.

När man är tillsammans med er så finns det inget man saknar. Man känner inga behov av annat. Ni får alla bekymmer, all smärta och allt sådant som får en att vantrivas med tillvaron att försvinna, och istället byter ni ut det mot en enda stooor glädje. 

Ni är underbara!

Här behöver man inte nämna några vid namn då ni vet exakt vilka jag menar. Det är NI! Alla gamla och nya vänner. Ni betyder så oerhört mycket för henne, för honom, för varandra. Ni är anledningen till varför man orkar kämpa vidare. Ni är aledningen till varför varje helg blir den bästa. Ni är världens bästa människor!

Kroppen skriker. Huvudet exploderar. Hjärtat sörjer. Själen lider.

Dagarna bara flyger förbi. Tiden går så fort att man knappt hinner leva innan det är dags för allvaret igen. Söndagsångest. Helgen är över. Imorgon är det måndag och plikten kallar på en igen. Känns så himla sorgligt. Man vill ju sitta där med sina vänner och njuta av livet, lyssna på gitarrerna som så skickligt manövreras till härlig sång, man vill öppna den där burken innehållande läskande berusningsmedel, man vill känns sig fri.

Ensamheten börja tära. Den skaver så där irriterande. Nästan som den sten du har innanför skon. Det börjar bli plågsamt. 

Kanske hoppades man på för mycket. Kanske blev man lite väl upphetsad utav tanken. Kanske är det därför de vänder ryggen till och går åt ett annat håll.

Jag vet inte.

...så gör man inte mycket mer än att umgås med kära vänner med en ölburk i näven. Här i kring är vi inte blyga med vår helgsysselsättning. Vi dricker oss fulla på fredag, vaknar upp bakfulla på lördag morgon, öppnar en öl till frukost och sedan dricker vi fram tills det att vi somnar under natten till söndag. Så ser det ut. 

Det är inte nyttigt, det är inte vackert, men det är ack så roligt!

Visst, jag kan förstå kristna människor. Det är okej att tro på Gud och Jesus. Det är okej att de tycker att Bibeln är den bästa boken som har skrivits. Det är okej att de följer allt som sagts och skrivits till punkt och pricka. Det gör mig absolut ingenting. Men när de kommer smygandes, riktigt lurar sig upp på en, för att få samtala om deras tro, då blir jag helt enkelt lite upprörd.

Jag är ateist (icke troende), och oavsett hur många gånger jag nämnde detta för den söta lilla tanten som kom lurvandes, så försökte hon lura i mig att jag skulle gå med i deras sekt, Jehovas Vittnen. För det är en sekt. En grupp människor med ett bisarrt beteende. Att de ens orkar försöka locka människor med broschyrer som inte en jävel ändå förstår sig på. Det är tröttsamt varje gång de går runt och knackar dörr och hoppas på att en människa helt plötsligt ska förälska sig i den kristna tron och falla för Gud och fan hans fader.

Nej, det är okej att ni existerar, men låt åtminstone mig vara ifred...