Vänskap är en underlig sak. Det är ett band som är omöjligt att klippa av, dra isär eller bryta. Vänskap mellan två individer förgrenar sig till andra och skapar en vänskapskrets som man helt enkelt inte kan låta bli att älska. Det bästa med vänskap är att det kan innehålla människor i alla åldrar. Det kan innehålla människor med olika smak, olika intressen, drömmar osv. 

Utan vänskap skulle inte en människa överleva en dag. Man behöver stöttning, närhet och den kärlek som vänskapen alstrar. Alla fantastiska minnen, alla skratt och upplevelser man har tillsammans med sina vänner, är sånt som man egentligen borde stoppa ner i en ointaglig låda och gömma på ett ställe där ingen annan kan hitta den. Skulle man helt plötslig känna sig nere och ledsen en dag, då kan man plocka fram lådan igen och värma sitt hjärta och förstå att man inte är ensam. Utan att man har alla sina vänner som ställer upp i alla väder, i den mån man kan.

Ta hand om dina vänner, bry dig om dem och älska dem så som du själv vill bli älskad.

Ta hand om er! :)

Nu var det ett tag sedan jag skrev några rader i Sanningsbarometern. Därför tänkte jag att det var dags igen. Tänkte bara lägga upp lite bilder på nya kläder som jag införskaffat inför våren.

Figursydd modell med button down-krage samt en bröstficka

Stickad modell med knäppning upptill.

Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag skall kunna skriva ett nytt inlägg efter det senaste jag skrev. Men det är väl helt enkelt så att saker och ting måste gå vidare, på något eländigt sätt. Skickar en hälsning till dig, kompis. God Jul och Gott nytt år, där i himlen D.J!

Undrar över en sak. Hur ser julen ut ovanför molnen? Är granarna större, vackrare klädda och doftar de bättre? Får ni hårda eller mjuka paket, stora eller små? Äter ni ett vanlig traditionellt, svenskt julbord?

Vi är nog många här nere som undrar över samma sak. Men alla önskar dig nog även en riktigt god jul! :)

Vill börja med att skänka en tanke till familj, släkt och nära vänner. Jag beklagar verkligen sorgen. Han var en sprudlande glädjespridare. Det verkade som att han alltid var positivt inställd till det mesta. Det fanns inget ont i den människan.

Vi var inte bästa vänner men jag gillar honom som om vi vore det. Jag önskar att jag kunde få lära känna dig närmare. Jag önskar att du kunde stannat kvar hos oss.

Vi gick i samma klass i tre år. Minnena från skolan och dig är starka och minnena är många. Sist vi sågs så pratade vi om allt mellan himmel och gjord i närmare 20 minuter. Jag minns fortfarande. Jag kommer aldrig glömma. Men när du drog på smilbanden så fanns det inte en människa i världen som inte skulle känna en enorm värme inom sig. 

Du lämnar oss med stor sorg. Du lämnar oss med en enorm tomhet. Vi kommer alltid att sakna dig. Tack för att man fick lära känna dig och tack för alla minnen som vi ändå har.

Det känns mer eller mindre helt otroligt. Själv så tror jag inte att jag kommer leva så länge. 90 år! Det är bara att säga grattis till världens bästa farmor. Är alldeles strax på väg för att hälsa på henne. Där blir det förmodligen lite god mat, kaffe och tårta. Härliga tider!

På söndag sticker jag och syrran till Norberg. På måndag åker jag till huvudstaden, Stockholm, och Arlanda för att plocka upp min underbara flickvän och hennes vän som kommer hem till Sverie, efter sju långa veckor i Island. Jag längtar! 

Ha det toppen!

Jag hade på allvar tänkt att ta tag i mitt bloggande. Inte för bloggandets skull egentligen, utan mest för att utveckla mig själv som skribent. Svårigheterna jag har är just att komma på vad som är roligt att skriva om - och för er - roligt att läsa om. Därför tänkte jag be er om lite idéer. 

Vad skulle DU tycka att vore roligt att läsa om på SanningsBarometern?

Under tiden som ni funderar så kommer jag försöka att jobba fram en ny design. Förändringarna kommer att vara få men skillnaden kommer att bli stor. Tack!

Har svårt att förstå vad som händer med ungdomarna i det här landet. Att stjäla en bil mitt på dagen, och parkera den i diket bara en bit längre bort, bryter mot normerna redan innan lagstiftningen infördes i Sverige. Borde man inte förstå bättre? Självklart är jag medveten om att det här är vardagsmat, att sådant här händer varje dag, överallt.

Känner ni igen det här? Jag börjar tröttna så oerhört mycket på att alltid få exakt samma svar, på alla mina arbetsansökningar.

Det är nog ganska vanligt. Det förekommer förmodligen i alla möjliga sorters vänskapskretsar. Tiden på högstadiet och vidare in på gymnasiet, umgicks man. Man träffades i princip varje dag. Antingen på bussen eller så stötte man på varandra i korridorerna. Ibland kunde man sätta sig ner i cafeterian och prata över en kopp kaffe och en bulle. Man visste att den här personen alltid skulle finnas kvar vid ens sida, oavsett vad som skulle hända. Man hoppades på det åtminstone...

Snö. Guldet från ovan, som alla så gärna kallar det. Äntligen, så faller snön från himlavalvet.

Jag vet inte om jag är mest orolig över att få jobbet eller om jag är mer rädd för att inte på jobbet. Saken är den att jag verkligen behöver det här jobbet, men om jag skulle få det jobb som jag nu sökt så betyder det, mer eller mindre, att jag måste sätta saker som betyder oerhört mycket för mig, lite vid sidan om.

Vet vad ni tänker "fan, har killen sovit till nu?", men håll er bara lugna. Mitt morgonkaffe kan sträcka sig långt in på eftermiddagen.

Lite kommer man sörja, men ännu mer glädje kommer man att känna. Min första bil har gjort sitt nu. I kväll så köper jag en ny bil. Vilken lättnad att äntligen få sig en bil så inte alls gott långt, som är besiktad från och med förra veckan utan några anmärkningar. Det är en bil som verkar ha blivit bra behandlad genom sina 22 år i livet. Nej, det här ska bli skoj! :)

Det blir väl inte bättre än såhär. Regn och rusk, dimmigt och blåst. Vädret får ingen på bättre humör denna dag. Riksväg 71, är inte den trafikerade väg som man brukar känna till. Trafiken donar förbi med långa mellanrum, utanför mitt halvt förfallna vardagsrum-fönster. Regnet piskar mot rutan. Blåsten pressar sig igenom väggarna. Det här är ingen bra dag.

Myskväll med min goda vän Markus, eller ska man åka till byn där man växte upp och umgås med gänget man umgicks med under sommaren? Hmm, är lite splittrad. Vad man än hittar på så blir det förmodligen bra. Vi får se vart jag hamnar. Här eller där. Något utav delarna blir det hur som helst. Förtäring av alkohol, ja, det är väl inte alls omöjligt.

Jag vet, det börjar bli uttjatat nu, men det är ta mig fan helt otroligt vad musik kan påverka mitt humör. Själv så är jag inte någon musikalisk begåvning, men herregud vad jag vill lära mig att spela gitarr. Jag kan redan sjunga några falska toner så det är bara gitarren och ackorden som fattas.

Vintern börja sakta men säkert överrumpla den blåsiga hösten. Det är inte långt kvar nu. Snart blir man tvungen att ta fram motorvärmarkablar, tjockjackan, långkalsonger och dylikt, för att hålla värmen, ute i kylan. När man sedan kommer inomhus kan man avnjuta en kopp kaffe, te eller varför inte en Varma Koppen? Man kan mysa ner sig i soffan med tjockstrumpor, dra filten över sig och slå på en film. Tänker man efter så finns det mycket mysig med vintern. Vi har ju julafton till exempel, för att inte glömma nyår. Det vita guldet från ovan, som det så vackert brukar kallas, har mycket att erbjuda i form av lek.

Har svårt att förstå män som måste våldta oskyldiga kvinnor. Fungerar det som Viagra för dem eller får de en kick utav en vilt stridande kvinna som skriker efter hjälp, eller är det helt enkelt så att det är det enda sättet för dessa män att få sig något? Hur som haver så är oroligheterna kring våldtäkterna, i Örebro, förmodligen långt ifrån över.

Måste erkänna att jag känner mig en aning dum. I mitt förra inlägg så snackade jag om hur mycket jag strävar efter att skriva korrekt svenska. I samma inlägg begår jag den mest vanliga skriftförbrytelsen genom att inte kunna skilja på "de" och "dem".

Varför är detta så fascinerade? Vad är det som får mig att älska det svenska språket som jag har talat och skrivit så mycket, i snart 23 år? Jag vet inte! Men det finns något där som gör mig oerhört intresserad och som får mig att vilja utveckla mitt ordförråd, som är tämligen begränsat idag.