Ett liv som dyslektiker
Det kan inte vara helt lätt. Inte ett enda jävla ord kan man stava rätt, och man måste ha någon som läser ens frågor vid prov, utan att för den sakens skull behöva förstå något ändå. Förstår mig inte riktigt på diagnosen dyslektiker. Vadå, om man har dyslexi, saknar man då också helt och hållet förmågan att försöka lära sig att läsa och skriva korrekt? När man väl fått diagnosen dyslexi, ger man upp helt och hållet?
"Det är ingen idé om jag försöker läsa det här, eller skriva det där, för jag förstår inte det ändå."
Det är väl bara att öva? Övning ger ju, som bekant, färdighet. Det fungerar ju likadant med andra saker och ting här i livet. Innan man blir av med oskulden till exempel. Det är väl för fan ingen som är helt säker på hur det går till när man skall ha sex första gången, och man är ju med all säkerhet ingen casanova första gången. Men, övning ger ju färdighet.
Förstår inte!!
"Det är ingen idé om jag försöker läsa det här, eller skriva det där, för jag förstår inte det ändå."
Det är väl bara att öva? Övning ger ju, som bekant, färdighet. Det fungerar ju likadant med andra saker och ting här i livet. Innan man blir av med oskulden till exempel. Det är väl för fan ingen som är helt säker på hur det går till när man skall ha sex första gången, och man är ju med all säkerhet ingen casanova första gången. Men, övning ger ju färdighet.
Förstår inte!!
Kommentarer
Postat av: Du kommer aldrig få veta...
Jag har dyslexi och det är inte bara att öva... När man läser en text så förstår man den inte, orden bara åker runt.. Det är svårt att förstå när man inte har det!!
Postat av: Erik
Men det här förstod du i alla fall :)
Trackback