Det stämmer fan. Inte ens vinden kan man höra längre. Den har mojnat rejält och ligger som en stilla savann i solnedgången. Solen sände åtminstone lite glädje. I övrigt så har regnet haft enväldigt herravälde under dagen.

Aggressiv tystnad. Endast tjutet från en laddningsdosa till laptopen och en svagt snarkade hund går att spåra någonstans i tystnaden. Annars är det tyst. Har ju i och för sig knappljudet. Det som knäpper när jag skriver. Men annars är det rätt ensligt och tomt. Kan höra mina grannar emellanåt. Det är lyhört. Kan nästan höra hur de pratar om hur dagen har varit. Att de skrattar åt något roligt på tvn. Att de spolar i toaletten. Som sagt, det är lyhört.

Det är en ny dag imorgon. På ett sätt känns det som det är en ny dag men med samma usla jävla förutsättningar. Man vaknar för att sedan gå och lägga sig igen, i stort sett. Timmarna trummar iväg utan att man får något nyttigt uträttat. Klipp dig och skaffa ett jobb, kanske en del av er tänker. Tro mig, jag har ett(!), men det täcker inte varje meningslösa dag. Åtmintone inte varje timme, minut, sekund, tiondel, hundradel eller tusendel. 

Imorgon är det en ny dag...

Inte nog med att landets ekonomi har varit körd i botten länge. När Landsbanki kraschade så förlorade sparande engelskmän och holländare motsvarande 36 miljarder kronor. Tummen upp, Island (Y). Landet som är känt för sina spottande vulkaner, Gröshafjunjer och Nöjsnhafjnuner, eller vad de nu kan tänkas heta och stavas i landet utan ett egentligen fungerande språk, kommer dessutom att stoppa flygtrafiken i sisådär fyra år.

Nej, okej. Jag överdriver möjligen en aning. Men nu har Island stått i centrum ända sedan lågkonjukturens begynnelse år 2008, utan att på något sätt ha något positivt att komma med inom den mediala bevakningen. Självklart, det är väl kanske inget landet vill eller menar att göra. Det är naturens krafter. Och det är mänsklighetens olidliga hantering av pengar som skall stå till skuld.

Förstår egentligen inte själv vad jag vill framhäva med detta miserabla inlägg. Jag är trött på skiten kanske, eller så lider jag av skrivtorka. I vilket fall som helst så får ni något att läsa om och det är ändå det viktigaste. Om det sedan är speciellt intressant eller överhuvudtaget värt att läsa, det skiter jag i. 

Tack i alla fall! :)

Harold Camping, domedagsprofet och Bibel-kännare. Förra veckan gick han ut offentligt och talade om att jorden skulle gå under. Detta har han även gjort vid tidigare tillfällen och misslyckats. Räknefel, skall vara ursäkten. Samma jävla visa upprepar sig även denna gången... 

Jag har verkligen glömt bort hur roligt det är. Höll på att klinga lite försiktigt förr i tiden, men det kom av sig. Nu har jag tagit tag i spelandet igen och det är fantastiskt roligt. Är dock inte så bra ännu, men bara på en vecka så har det hänt en hel del. Vill sitta och spela hela tiden, men för ovana händer så innebär det en viss smärta som är svår att spela med. Får spela mer men lite åt gången.

Det ska bli kul att se hur duktigt man ska bli, men mina ambitioner är att bli tillräckligt bra för att fylla en fest med god stämmning och härliga stämmor, till mina toner.

Att spela gitarr är något alla borde få chansen att lära sig!

Det har gått ännu en dag då man kommer hem till en alldeles stilla och öde lägenhet. Det är tomt. Det finns ingen röst innanför dörren som välkomnar en hem. Det finns inte heller någon famn som kramar om en när man kliver innanför dörren. Förut kändes det inte som att det gjorde mig något, men nu verkar det som att jag saknar det. Det kan vara tillfälligt, eller så är det ständigt från och med nu.

Det händer saker som ger mig anledningar till att sakna det jag hade förut. Känner mig dock inte på något vis speciellt tagen utav känslan att sakna det. Eller så är jag det. Det kom så plötsligt. 

På ett sätt känns det dessutom för tidigt, men ändå inte. Trodde verkligen att det gick att leva såhär - ett tag - men det verkar mer eller mindre som att det var en felvärdering utav mig.

Oavsett vad huvudet säger, så anser jag mig själv inte helt redo. Eller så är jag redo.

Det är så oerhört tråkigt. Tragiskt. Smärtsamt. Det är hemskt när någon förlorar någon anhörig. En son förlorar sin far, en dotter sin mor, en son sin mor, en dotter sin far, en bror, en syster, en son eller en dotter. Farmor, mormor, farfar eller morfar. En kusin eller en nära vän.

Medkänsla känner man alltid, men man kan nog inte riktigt förstå den smärta som de inblandade går igenom så länge man inte har fått erfara samma hemska situation själv. Usch, önskar att man fick slippa gå genom det.

Skickar mina tankar till dig, min vän. Du som förlorat en far, en vän, en förebild. 
Skickar mina tankar till dig. Du som förlorat din man, din själsfrände, din trygghet.

Ta hand om er.

Det är det nionde mest populära manliga namnet i landet, dessutom så finns det fyra svenska kvinnor som bär samma förnamn. Namnet har förekommit i kungliga framträdanden sedan urminnes tider. "Härskare, kung" eller "stor, mäktig" är ord som beskriver namnet.

Det är ju jag som har namnsdag. Namnet, Erik, fyller år idag.

Den som påstod att Facebook bara var en bubbla, har nog fått fundera om både en och två gånger. Till en början var det väl egentligen inget speciellt. Det kändes som en helt vanlig community som man efter ett par månader skulle tröttna på och till slut söka sig till någon annan sajt istället. Men ack så fel man hade.

Sanningen är den att underhållningsvärdet på Facebook eskalerar, dag för dag. Nu har "ansiktsboken" nått oanade höjder, underhållningsmässigt. Intriger, konflikter och allt vad det kan vara, det hittar man ju här. Den ena öppnar käften och den andra svarar, sedan blir det bättre allt eftersom då flera lägger sig i och vill ha några ord med i leken. Sen när man som utomstående skummar igenom alla kloka och väl valda ord, så blir man lite blygsamt tillfredställd och oförskämt pigg i själen.

Allt man behöver finns på Facebook. Löjligt, men så illa är det.

Ibland kan det vara till ens fördel att tänka ett steg längre. Ingen är perfekt. Ingen gör allting helt rätt. Alla gör misstag. Men någonstans lär man ändå sätta sina begränsningar.

Jag vet hur det känns att vara riktigt, riktigt förälskad i någon. Jag vet hur det känns när man når sitt klimax i att vara lycklig. Jag vet hur det känns att bli lämnad. Dumpad. Förrådd. Men jag kan inte förstå, inte ens i min vildaste fantasi, hur det känns att bli brädad utav någon med samma kött och blod. Åtminstone delvis detsamma.

Ibland har jag svårt att förstå hur människor tänker i vissa situationer. Vilka nivåer mänskligheten har nått. Vissa tänker ju inte efter ens. Man bryr sig inte om andra människors känslor. Det är ett själviskt tunnelseende i den grad att man själv blir illamående. Det är som att sparka på den som redan ligger ner. Det är ett hån. Det är ett terrorattentat mot ett mänskligt hjärta. Det är ett oförlåtligt förräderi, från ditt och dennes håll. 

Du kan omöjligt förtjäna detta!

Har precis kollat på VM finalen i hockey. Sverige förlorade klart. Besvikelsen är givetvis infernalisk - men samtidigt så är jag oerhört stolt över att vara svensk. Det är åtta spelare i den svenska truppen som är två eller tre år yngre än mig och jag är bara 23 år gammal. Det är galet imponerande. Hade det blivit guld så hade det varit för bra för att vara sant.

Tack för ett trevligt mästerskap och jag ser fram emot fortsättningen för det "nya" landslaget.

Det finns saker som jag helt enkelt inte kan låta bli att beundra. Ta till exempel alla unga, talangfulla sångerskor eller sångare som kämpar sig upp mot toppen genom att publicera sina stämmor på Youtube. Jag hittade min absoluta favorit ikväll: Christina Grimmie!

Lyssna bara på detta!!!

Puhh!! Idag har det sannerligen varit en infernalisk värmebölja. Men det är väl antagligen dumt att klaga. Man får helt enkelt anpassa sig till sommarnöjet och sola sin urblekta sydstatskropp. Orkade ungefär 20 minuter i solen, sen så blev det både för varmt och för tråkigt för att fortsätta solandet. Men man märker i alla fall att sommaren äntligen har kommit till Dalarna. Ser fram emot en kanonsommar med jobb, vänner, alkohol och massviiiis med sol!

Godnatt! :)

Känner mig så oerhört korkad. Somnade i soffan runt halv åtta någon gång och vaknade för 40 minuter sedan. Med andra ord så lär väl inte jag kunna sova något inatt. Får väl helt enkelt ta en rajd genom nattens timmar i sömnlöshetens tecken. Spännande!

Detta avslutar dock en helt okej helg. Orkar inte skriva mer denna gång!

G´natt!

Det händer att livet känns värdelöst. Att man ibland önskar att saker och ting såg annorlunda ut. Bättre. Men ibland så kan livet inte bli bättre.

Det finns en rad olika anledningar till varför ens liv suger. Det finns anledningar till varför man hellre avslutar det istället för att leva vidare och tar tag i det som man bara har ett utav.
Det har funnits dagar då man helt enkelt inte orkar längre. Allt suger och är värdelöst. Man försöker glömma eländet och ler istället, men i samma veva blir man besviken och uppriven på sig själv över det falska leendet man just bjudit någon på.

Men sen så har man dagar som denna.

Det är dessa dagar man bär med sig när andra dagar känns tunga. Man vet att det vänder och att det mesta blir mycket bättre. Om inte för alltid så åtminstone för ett tag. Man kan njuta utav det man har just nu. Det blir bättre. Allt som tidigare känts jobbigt passerar förbi och gömmer sig i ett svart hål. Där stannar det tills man inte kan låta bli att gräva upp skiten igen. Men det skall man försöka låta bli. Var glad och njut av livet. Njut av det du kan förbättra. Hos dig själv och hos andra.

Godnatt.

Det här inlägget saknar rubrik. Anledningen är inte att rubriksättaren är på semester. Det är bara en dålig ursäkt. Men hellre en dålig ursäkt än ingen ursäkt alls. Sanningen är den att han lider av skrivtorka. Fantasin har runnit ut i sanden. 

Tittar ut genom fönstret och kan dystert konstatera att regnet gör sig själv påmint. Det är som att en istapp faller genom kroppen och bildar frost på insidan huden. Filten, eller täcket fyller inte dess funktion. Man fryser ändå. En varm dusch hjälper inte heller. Oavsett hur varmt du duschar så känns vattnet iskallt. En kopp kaffe kanske hjälper. Eller te. 

Jag är trött på det här.

I skrivande stund så kikar solens strålar ändå fram. Den bländar och speglar sig i vattendropparna från regnet. Nu blev det genast mycket varmare. 

Huvudvärk är förmodligen den värsta smärtan jag vet. Eller smärta och smärta, det är mer eller mindre som ett irriterande dån från insidan, ett dån som vill ut. Ett rop på hjälp från en eller flera byggnadsarbetare som slår hårt med sina hammare mot skallbenet. Det är inte smärta, utan något irriterande.

Jag hatar det.

Huvudvärken har dessutom trappats upp den senaste tiden. Något oroande. Det får mig nämligen att tänka på trafikolyckan. Då vi, ett gäng på fyra ungdomar, blev påkörda bakifrån. 

Äh, det är säkert inget. En helt vanlig huvudvärk. Något irriterande.

Herregud. Jag vet inte om man borde skratta eller gråta. Känner mig en aning stressad, men ändå väldigt lugn. Barn och nyblivna föräldrar är något av det finaste som finns. Nuförtiden verkar det vara "inne" med att skaffa barn. Alla gör det. Det spelar ingen roll om föräldrarna är unga eller alldeles för gamla, barn ska de ha i alla fall. 

Jag tycker det är rätt! Vill man ha barn så skaffar man det, så länge det känns rätt med partner man ska dela ett tredje, fjärde eller kanske till och med ett femte eller ett sjätte liv med.

Jag kommer att bli pappa någon dag. Men än så länge så avvaktar jag med det tills jag hittat just den rätta. Jag vill inte att mitt eller mina barns ska behöva genomlida en separation mellan mamma och pappa. Vill inte heller att mitt eller mina barn ska ha någon "låtsas-pappa". Ingen "låtsas-mamma" för den delen heller!

Jag är barnkär, men det får allt dröja några år innan jag själv bildar familj! Om, jag säger om, jag inte träffar den rätta idag ;)

Minns fortfarande. Förra sommaren var en utav mina bästa sommrar i livet. Så många minnen från glada dagar. Vi gjorde allt, vi gjorde inget. Vissa dagar satt vi bara där. Vi kunde ha så sjukt tråkigt men ändå ha så himla roligt. Det fanns i stort sett inte en enda lugn stund. Vi hittade på så mycket skoj, så mycket tok - och allt var så himla roligt.

Man kan inte förvänta sig att denna sommaren skall bli lika bra. Men att den kan komma att vara i närheten utav förra sommaren, det får man ändå hoppas. 

Jag minns i alla fall hur bra jag mådde. Hur lycklig jag kände mig. Och då var detta ändå den sommaren då jag hade min jobbigaste period i livet. Men det var något som hjälpte mig vidare, i sommar är det min tur att ge tillbaka!

Sommar, sommar och sol!

Jag är ute efter jobb. Har därför sökt ett antal arbeten inom flera olika områden. Sökte bland annat ett jobb inom journalistiken. Ett problem som jag upptäckte efter att jag sökt är att om jag får jobbet, så blir jag tvungen att skriva på norska!!

Er litt usikker, men burde jeg ikke klare av det da?

Jo, jag tror faktiskt att jag skulle kunna klara av det. Har även sökt jobb som personlig assisent, ett arbete som jag hellre tar om jag får chansen. Tror att det hade passat mig som handen i handsken. Det verkar roligt och det krävs ett oerhört ansvarstagande för personen man assisterar. Sånt gillar jag!

Påsk -och Valborgsfirandet är över. Vi befinner oss vid sommarens upptakt. Den eländiga vintern har passerat. Det är nu som glädjen över värmen och solen kommer tillbaka. Den glädje som sipprar genom hustaken. Den glädje som snabbt försluts och täpper igen hålen i taket när regnet kommer. Men det är när glädjen finns där som man skall passa på. Det är då man skall göra sånt man bara kan göra på sommaren. Snart är den här på riktigt, även om vi fått uppleva en strålande vårvärme under en längre tid nu.

Njut av sommaren. Den kommer bara en gång i året och varar bara några månader.