Det stämmer fan. Inte ens vinden kan man höra längre. Den har mojnat rejält och ligger som en stilla savann i solnedgången. Solen sände åtminstone lite glädje. I övrigt så har regnet haft enväldigt herravälde under dagen.

Aggressiv tystnad. Endast tjutet från en laddningsdosa till laptopen och en svagt snarkade hund går att spåra någonstans i tystnaden. Annars är det tyst. Har ju i och för sig knappljudet. Det som knäpper när jag skriver. Men annars är det rätt ensligt och tomt. Kan höra mina grannar emellanåt. Det är lyhört. Kan nästan höra hur de pratar om hur dagen har varit. Att de skrattar åt något roligt på tvn. Att de spolar i toaletten. Som sagt, det är lyhört.

Det är en ny dag imorgon. På ett sätt känns det som det är en ny dag men med samma usla jävla förutsättningar. Man vaknar för att sedan gå och lägga sig igen, i stort sett. Timmarna trummar iväg utan att man får något nyttigt uträttat. Klipp dig och skaffa ett jobb, kanske en del av er tänker. Tro mig, jag har ett(!), men det täcker inte varje meningslösa dag. Åtmintone inte varje timme, minut, sekund, tiondel, hundradel eller tusendel. 

Imorgon är det en ny dag...