Jag vill bara passa på att hylla en av mina största skriftliga förebilder, Marcus Birro. Han må ha haft ett helvete som yngre och det han har fått gå igenom är mer än vad många andra har fått gjort. Nu har han äntligen (trots att det var ett tag sen nu) fått ett barn, efter många om och men. Det här brevet skrev han i sin blogg några veckor innan hans första barn föddes. Jag tycker det är så otroligt vackert.



Jag hoppas att det går att läsa!