Definitivt kremation
Alla skall vi någon gång avlida. På vilket sätt vill man hanteras, som den avlidne? En del tycker att den traditionella jordfästningen är det enda alternativet, medan en del andra anser att kremation känns bäst.
En normal jordfästning är odramatisk och fridfull. En kremation är en ugn som grillar en i temperaturer över 800 grader celsius. Fördelarna med just kremationen är ju den att man kan ansöka om vart man vill spridas. I ån bakom huset där man bodde som barn, på ängen där man alltid plockade blommor, på fjället där man alltid jagade ripa, eller så blir det en vanlig urnnedsättning på någon vacker kyrkogård, någonstans i landet. Det man dock måste komma ihåg är, att om man vill spridas så måste man ansöka om platsen för spridningen, innan man avlider. Många sprider förmodligen askan på den platsen ändå, för allvarligt talat, vem i hela helvete skulle någonsin kunna veta att här har en människa spridits?
Många av er kanske anser att det är konstigt att någon skriver om döden och begravningsceremonier, men saken är den, att det är förmodligen inte så enkelt, för oss yngre, att bestämma oss för hur vi vill att vår begravning skall se ut.
För min del gäller definitivt kremation. Tanken på att ligga under gjorden tills skelettet förmultnat, och kistan ruttnar och rasar ner på en, är inte något drömscenario.
Har ni tänkt på detta någon gång?
Kommentarer
Trackback