På tal om att ställa upp för varandra.

God kväll.

Man kanske inte kan varenda gång, av en eller annan orsak. Men att ställa upp för någon borde med majoritet vara något man prioriterar, inte en minoritet. Det händer dock alldeles för ofta att man helt och hållet skiter i det.

Varför, kan man undra...

Ska det vara så inni helvete svårt att unna några sekunder, minuter, eller timmar till att ägna en eller flera tankar åt någon i nöd? Är det så jävla jobbigt att hjälpa en medmänniska? En dag så kan man ge sig fan på att man själv behöver någon som kan ställa upp, men då kan man vackert få ångra att du gick med på att ta den i pruppen, och bli sittande med skägget i brevlådan.

Jag är inte förbannad.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0