Människor lever i en enda stor symbios av falskhet, lögner, glädje, kärlek, hat, smärta och lidande. Man döljer vad man egentligen är. Man försöker alltid så gott man kan, men man räcker alldeles för ofta inte till. Det blir vad man själv gör det till, även fast det inte alltid är meningen att sluta som det faktiskt gör. Slutet liknar ofta en jävla soppa som är alldeles för varm för att äta. Som ett jävla tivoli med de tråkigaste åk-attraktionerna, som ett jävla cirkus utan cirkus-konster. Det är alltid samma jävla nitlott som man istället önskade att vore en jackpott.

Människor menar att pengar inte gör någon lycklig. Dopaminer gör det - och det är därför man dricker. Kärlek gör det definitivt - det är därför man aldrig får det. Bakfyllan gör det definitivt inte - men kvällen innan gjorde det. Att knulla gör en lycklig för stunden - tills den dag man upptäcker att man aldrig mer träffar samma människa igen.

Människan är den värsta predatoren av dem alla. För sig själv - och för andra.