Livet är det som dödar en. Det har sina med -och motgångar, men för det mesta är det en linjär och en ganska tråkig upplevelse. Man börjar här och slutar där borta. Oftast så är det inte längre än vad ögat kan se. För en del är det kortare och för andra lite längre. Men lik förbannat är det samma tråkiga linje som inte bjuder på mer action än sömn, föda och sömn igen. Vilket jävla liv man lever...

Helst utav allt skulle man väl köpt sig en takvåning i Greenwich Village i New York. Lämnat Sverige för gott utan en enda tanke på det förflutna. Börja om från ruta ett, fast i en äldre kropp.