Det är inte direkt 30 grader varmt, strålande sol och morgonkaffe på altanen som gäller i detta höstväder. Det är grått och dystert. En ridå av misär sträcker sig över himlen och ligger tungt över mångas axlar. Det gråa himlavalvet dukar för en minst lika grå dag. Det är vått i gräset. Skorna man går i, blir genast genomblöta. Med en rå närvaro i vädret så hjälper knappast regnrock och regnbyxor. Antingen svettas man eller så fryser man. Motorljudet från röjsågen blir min värme. Rörelserna i sidled och tyngden utav sågen i selen, lämnar en hög dos av värme. Men slappnar man av blir det genast kallt. Några timmar senare är dagen över. Matlådan har man gluffsat i sig och kaffet har man druckit. Den korta bilresan hem, på strax över en timme lång, är både sömnig och kylig. Man har blivit så varm att kläderna är blöta innifrån, och fukten från träd och dess grenar gör en blöt utifrån. När det krockar hjälper det inte att skruva upp elementet på fullt. Lösningen blir att ta av sig kläderna.

Väl hemma är det en varm dusch som räddar en. Efteråt somnar man en stund. Sedan kommer samtalet.