Jag är fotbollsbiten. Det erkänner jag. Det finns inte mycket här i världen som kan reta så mycket gallfeber på mig som det som händer under en del fotbollsmatcher. Ta t ex Real Madrid - Barcelona, som spelades under veckan. Det är semifinal i Champions League, världens största turnering för klubblag. Det är Él Clasico, en match som över 500 miljoner människor världen över tittar på. Man sitter där innan match med höga förväntningar på att detta har alla förutsättningar för att bli en oförglömlig batalj, mellan två lag som både hatar och älskar varandra på samma gång.

Men vad är det vi får se?

Jo, ett lag som försvarar sig med 10 man på egen planhalva och en spelare som jagar bollen på offensiv planhalva. Vi får se ett lag som trillar bollen mellan försvararna med små försök till instick fram till mittfältare och löpande anfallare. Vi får se filmningar och röda kort.

Barcelona, varför? Ni är världens bästa klubblag. Ni behöver inte provosera, låtsas att det smärtar, tvinga domare att visa ut en spelare felaktigt. Ni kan spela fotboll och vinna på ert sätt istället.

Jag ber till övre makter om att Manchester United besegrar er i finalen. För det är Barcelona och Manchester United som möts på Wembley.

Tack

Det finns så mycket man drömmer om, som man önskar sig. Men det är sällan man får något utav det man så gärna hade haft. Tänk om man hade den bilen, det husen, den tjejen, så många barn, tänk om man vore ekonomiskt oberoende och lycklig på samma gång. Det finns så mycket man bara kan drömma om. Saker som man med all förmodan aldrig kommer att få uppleva.

Men men. Sånt är livet.

Jag lever ändå och det finns inte mycket jag är speciellt missnöjd med.

Påsken 2011 närmar sig med stormsteg. Det är utfärdat vackert och varmt väder, så man kanske bör ta tillfället i akt och tända i grillen, bjuda över lite härliga vänner, festa lite och ha sådär trevligt som bara vi kan. I vilket fall som helst så kan det knappast bli en dålig påskhelg.

När man är tillsammans med er så finns det inget man saknar. Man känner inga behov av annat. Ni får alla bekymmer, all smärta och allt sådant som får en att vantrivas med tillvaron att försvinna, och istället byter ni ut det mot en enda stooor glädje. 

Ni är underbara!

Här behöver man inte nämna några vid namn då ni vet exakt vilka jag menar. Det är NI! Alla gamla och nya vänner. Ni betyder så oerhört mycket för henne, för honom, för varandra. Ni är anledningen till varför man orkar kämpa vidare. Ni är aledningen till varför varje helg blir den bästa. Ni är världens bästa människor!

Kroppen skriker. Huvudet exploderar. Hjärtat sörjer. Själen lider.

Dagarna bara flyger förbi. Tiden går så fort att man knappt hinner leva innan det är dags för allvaret igen. Söndagsångest. Helgen är över. Imorgon är det måndag och plikten kallar på en igen. Känns så himla sorgligt. Man vill ju sitta där med sina vänner och njuta av livet, lyssna på gitarrerna som så skickligt manövreras till härlig sång, man vill öppna den där burken innehållande läskande berusningsmedel, man vill känns sig fri.

Ensamheten börja tära. Den skaver så där irriterande. Nästan som den sten du har innanför skon. Det börjar bli plågsamt. 

Kanske hoppades man på för mycket. Kanske blev man lite väl upphetsad utav tanken. Kanske är det därför de vänder ryggen till och går åt ett annat håll.

Jag vet inte.

...så gör man inte mycket mer än att umgås med kära vänner med en ölburk i näven. Här i kring är vi inte blyga med vår helgsysselsättning. Vi dricker oss fulla på fredag, vaknar upp bakfulla på lördag morgon, öppnar en öl till frukost och sedan dricker vi fram tills det att vi somnar under natten till söndag. Så ser det ut. 

Det är inte nyttigt, det är inte vackert, men det är ack så roligt!

Visst, jag kan förstå kristna människor. Det är okej att tro på Gud och Jesus. Det är okej att de tycker att Bibeln är den bästa boken som har skrivits. Det är okej att de följer allt som sagts och skrivits till punkt och pricka. Det gör mig absolut ingenting. Men när de kommer smygandes, riktigt lurar sig upp på en, för att få samtala om deras tro, då blir jag helt enkelt lite upprörd.

Jag är ateist (icke troende), och oavsett hur många gånger jag nämnde detta för den söta lilla tanten som kom lurvandes, så försökte hon lura i mig att jag skulle gå med i deras sekt, Jehovas Vittnen. För det är en sekt. En grupp människor med ett bisarrt beteende. Att de ens orkar försöka locka människor med broschyrer som inte en jävel ändå förstår sig på. Det är tröttsamt varje gång de går runt och knackar dörr och hoppas på att en människa helt plötsligt ska förälska sig i den kristna tron och falla för Gud och fan hans fader.

Nej, det är okej att ni existerar, men låt åtminstone mig vara ifred...

Vänskap är en underlig sak. Det är ett band som är omöjligt att klippa av, dra isär eller bryta. Vänskap mellan två individer förgrenar sig till andra och skapar en vänskapskrets som man helt enkelt inte kan låta bli att älska. Det bästa med vänskap är att det kan innehålla människor i alla åldrar. Det kan innehålla människor med olika smak, olika intressen, drömmar osv. 

Utan vänskap skulle inte en människa överleva en dag. Man behöver stöttning, närhet och den kärlek som vänskapen alstrar. Alla fantastiska minnen, alla skratt och upplevelser man har tillsammans med sina vänner, är sånt som man egentligen borde stoppa ner i en ointaglig låda och gömma på ett ställe där ingen annan kan hitta den. Skulle man helt plötslig känna sig nere och ledsen en dag, då kan man plocka fram lådan igen och värma sitt hjärta och förstå att man inte är ensam. Utan att man har alla sina vänner som ställer upp i alla väder, i den mån man kan.

Ta hand om dina vänner, bry dig om dem och älska dem så som du själv vill bli älskad.

Ta hand om er! :)