Nu har hon landat på en ö någonstans i norra Atlanten, precis söder om polcirkeln. Saknar jag henne - men JA - så otroligt mycket. Sju veckor känns som en evighet. Än har det inte ens gått en dag. Jag har blivit så otroligt kär i en människa som har gett mig en vecka som jag sent kommer att glömma. Hon är strålande vacker. Hon har en utstrålning som knockar mig till golvet, varenda gång hon kliver in i rummet där jag befinner mig. Hon gör mig glad. Lycklig. Och fullständig. Jag känner mig som en hel människa igen. Hon fick mig att hitta det jag saknat under en så lång tid.