Smärtan i mitt bröst vägrar upphöra. Bultandet är mer normalt men den stickande känslan som indikerar att det saknas något är outhärdlig. Mitt hjärta pumpar inte längre blod. Taggtråd, småspik och nålar cirkulerar i mitt system. Det skär, river och punkterar mina inre organ. Min kropp smärtar. Smärtan är svår att hantera. Man ligger sömnlös om nätterna. Man mår dåligt på dagarna. Man gråter. Man drömmer och hoppas att smärtan skall avta.

Det här är det svåraste jag upplevt i mitt liv.

Jag klandrar mig själv och jag ångrar mina misstag. Nu får jag stå ut med smärtan. Jag får stå ut med mitt illamående. Och jag får stå ut med mina tårar.

Jag saknar dig.

Och jag älskar dig ännu mer!