Då har jag kommit hem igen. Jag har varit i byn där jag växte upp under helgen, den jag lämnade för mitt livs kärlek, för att bo ihop med henne. Har umgåtts med min käre bror. Idag innan jag åkte hem igen så dök även min äldsta syster upp. Vi satt och pratade i nästan två timmar om sånt som har bekymmrat oss, gav varandra några goda råd och skrattade lite tillsammans.

Det är viktigt att prata om det man har på sitt hjärta, men tyvärr så fungerade inte det den här gången.

Det släpper inte.
Det vill inte ge sig av.

Mitt huvud kan inte låta bli att tänka. Jag tänker, tänker och tänker hela jävla tiden. Det finns så mycket som jag kunde gjort men som jag inte ens får chansen att visa.