Ett steg fram och två steg tillbaka. De där två steg som jag backar känns helt naturliga. Härifrån måste vi succesivt arbeta oss uppåt igen, ta oss fram och skita i vad människor runt om kring oss säger. Du har dina önskemål och jag har mina. Vi måste bara lista ut vad dessa önskemål innebär.

Mitt hjärta kommer aldrig sluta pumpa blod så länge hjärtat vet att du står med båda fötterna på jorden. Så länge hjärtat vet att du finns bland oss, så kommer det pumpa mitt blod, lika kraftigt som en högtryckstvätt spolar vatten. Än vet jag inte vart du står men min längtan och mitt hopp ber om en försoning. Du ger mig kraft och vilja att ta tag i saker och ting. Du ger mig syre för att överleva. Du ger mina muskler nya krafter att bekämpa enorm smärta. Du ger mig liv.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.