Rubriken förklarar återigen det mesta av det jag tänker skriva. Är man kär så är det lätt att gå över gränsen. Det kan ske omedvetet men också medvetet. Man tänker sig inte för - eller så blundar man.

Jag gick över gränsen, ordentligt. Men att erkänna att man gjorde det tycker åtminstone jag att är starkt. Det jag gjorde är dock lika oförlåtligt ändå. Men när man får en sån magkänsla - som säger att något inte stämmer - och att man får en ordentlig magknip på det, då är det lätt hänt. Det är inget jag tar i försvar för det jag gjorde.

Jag skyller allt på kärleken. Jag är så otroligt kär att jag skulle kunna flyga genom taket, upp till månen och sitta där tills du vill att jag ska komma ner igen.