Kill me softly!
Döden skrämmer mig sällan. Vi ska alla dö, så varför gå runt och oro sig för det. Men det var inte riktigt vad jag hade tänkt skriva om. Men vi pratar ändå ganska ofta om just döden.
Det finns dagar då vi helst av allt hade stannat hemma från jobbet, skolan, dagis eller var vi nu än har tänkt att bege oss. Att stanna hemma kan ibland innebära att dagen blir så mycket bättre. På jobbet kan saker och ting krångla och på skolan och dagis kan man vara mobbad eller utstött. Därför kan det vara enklare att stanna hemma. Med detta sagt, så tycker jag inte att ni ska följa det exemplet, för det är en dum idé. Vi behöver pengarna som vi tjänar genom att jobba och vi behöver utbildningen från skolan. Det jag menar är att IBLAND(!!), kan det vara skönt!
Är jag alldeles för snäll?
Jo, somliga säger det. Somliga tycker att jag borde tuffa till mig och vara lite elak emellanåt. Att sluta vara en sån mes. Att sluta med att bara ta emot och istället ge tillbaka. Hmm, borde kanske överväga det, men just för stunden så trivs jag bra med hur saker och ting är och känner att inget behöver förändras. Men ni kan ha rätt - ibland är det nog en bra idé att tuffa till sig en aning...
Jag har en vän som...
...betyder allt för mig.
Lever i musik
De gånger en bra röst skär luften och skapar starka vibrationer som tillslut når mina öron, då kan jag falla pladask ner i backen och sakta sjuka ner i en grop av tillfredsställelse. Vackra toner kan få mig att gråta. Vacker, väl utförd musik kan skänka mig så enormt mycket glädje. Det får mig att må bra. Det får mig att glömma allt som man egentligen inte vill ägna en sekund till att tänka på. Bra musik gör mig enormt lycklig.
Jag lever i musik. Förr i tiden skrev jag egen musik och spelade in i studio. Gjorde sisådär sju låtar. Tanken på att få stå där i båset igen, med sin alldeles egna sångtext, mikrofonen och en vacker melodi i hörlurarna, får mig sakta att koka över av känslor inombords. Är väl inte speciellt musikalisk egentligen, har ingen vidare bra sångröst och har inte heller den där stjärnlooken direkt, men musik handlar om så mycket mer än så. Man behöver inte sjunga bra, man behöver inte vara snygg, det räcker långt med en balanserad, väl orienterad och intressant sångtext. Musik ska väcka känslor - och det gör den för mig!
antidepressiv
Världen kikar in på mig genom mitt vardagsrum-fönster. Ber mig om att komma ut. Den ber mig om att andas in den kalla höstluften och trampa runt i stora högar av vilt färgade, förfallna löv. Detta är den värsta årstiden för många, men jag finner en viss charm i hösten, även om det knappast är till någon glädje att vintern närmar sig med hastiga steg. Gradstocken sjunker allt snabbare ner mot nollgradigt och vidare ner mot minusgraderna.
På morgonen är gräset ett stort hav av frost. Bilrutan måste skrapas ren från all frusen fukt. De varma ytterkläderna måste plockas fram ur garderoben. Det är snart vinter. Jul. Nyår.
Tiden går så fort. År 2010 lämnar vi snart bakom oss och vandrar in på ett nytt år. Det är några månader kvar, men som sagt, tiden går fort.
Tillbaka för att stanna!
Sanningsbarometern har inte fått den uppdatering som den förtjänar. Har fått höra av många att den uppskattas och att den är trevlig att läsa. Så därför gör jag ett nytt försök!
Jag gillar ju att skriva. Så varför gör jag inte det på regelbunden basis? Dags för förändring. Här skall det mesta printas ner. Intressant som ointressant läsning. Det är upp till den enskilde besökaren att göra den bedömningen. Jag kommer att hålla mig till verkligheten. Skriva om sånt som har med mig och övriga världen att göra. Sånt som gör mig glad samt ledsen, som får mig att känna lycka, besvikelse, glädje, sorg. Allt mellan himmel och jord.
Från och med nu tar Sanningsbarometern nya, fräscha tag mot något spännande. Målet är att dela mina egna upplevelser och känslor med dig som läser bloggen. Att vi skall kunna förstå varandra. Väcka starka känslor. Jag vill påverka dig och ge dig något att tänka på. Sen får vi hoppas att jag lever upp till mina egna ambitioner.
Nu kör vi!
