Livet är som ett enda vackert elände. Den ena dagen är fan sämre än den andra. Det händer inget nytt, och det händer inget positivt. Det är lika nattsvart här som det är utanför fönstret. När ska det vända? När ska det ljusna?

Det här är inget jävla skitsnack som betyder att någon söker medkänsla hos andra. Det är för helvete precis såhär det ser ut hos många, hos alla i perioder. En känsla som långsamt gnager en människa invärtes. Visst finns det medmänniskor med empati tillräckligt för att spy galla i flera dagar, med det är inte vad dessa långsamt döende människor är ute efter. Åtminstone inte alla. Det är bara så tragiskt som det låter. Enkelheten är det svåra. Det svåra är det enkla.

Oron i kroppen är en böld i tillväxtstadiet. 

Men efter regn kommer solsken. Förhoppningsvis så stämmer det även denna gången. För de flesta kan det bara bli bättre. Hoppas det är fallet även denna gången. Ingen förtjänar fortsatt motgång.

Life is a bitch!