Det här inlägget saknar rubrik. Anledningen är inte att rubriksättaren är på semester. Det är bara en dålig ursäkt. Men hellre en dålig ursäkt än ingen ursäkt alls. Sanningen är den att han lider av skrivtorka. Fantasin har runnit ut i sanden. 

Tittar ut genom fönstret och kan dystert konstatera att regnet gör sig själv påmint. Det är som att en istapp faller genom kroppen och bildar frost på insidan huden. Filten, eller täcket fyller inte dess funktion. Man fryser ändå. En varm dusch hjälper inte heller. Oavsett hur varmt du duschar så känns vattnet iskallt. En kopp kaffe kanske hjälper. Eller te. 

Jag är trött på det här.

I skrivande stund så kikar solens strålar ändå fram. Den bländar och speglar sig i vattendropparna från regnet. Nu blev det genast mycket varmare.